Magnus & kaminen

jag åker tunnelbana till och från jobbet. i flera år har jag promenerat fram och tillbaka men sedan jag flyttade ut i förorten har det blivit på tok för långt för att ta sig en promenad. i alla fall på morgonkvisten. jag gillar inte att åka tunnelbana. jag gillar inte att trängas med främmande människor. samtidigt är det lite spännande med främlingar. jag iakttar dom. i dag satt jag med två unga tjejer. det var lite svårt att sätta en ålder på dom med tanke på att jag dagen till ära är klädd som en fjortis. i dag skulle jag lika gärna kunna vara i samma ålder som dom. i alla fall, dessa två unga damer fick mig att minnas. minnas magnus.

jag lärde känna magnus när jag bodde i piteå. magnus var lång, färgade håret svart, hade bra musiksmak, luktade svett och var lite speciell. en dag när vi som vanligt satt på café ekbergs kom magnus bort till bordet där jag satt och bad om att få prata med mig innan jag gick. visst tänkte jag. nu vill han säkert att jag ska köpa ut åt honom eller nått. när det var dax att gå hem för att göra sig snygg för kvällens fest satte jag mig med magnus vid ett bord och han säger: "jag gillar dig" herre gud! ingen kille hade någonsin sagt så till mig tidigare. han fortsatte:" men jag vet ju att du gillar arvid. jag har sagt till arvid att vill han så kan han......" jag var som sagt lite förtjust i en arvid. jag tyckte att han var så himla cool men nu blev magnus coolare. tänk att bara säga till någon att an gillar den. här var jag 20 nu är jag 31 och jag har aldrig gjort ett move som detta. jag och magnus blev aldrig i hop. vi hånglade kanske 2 - 3 gånger men jag krossade hans hjärta. jag kände väl att vi inte skulle passa så bra i hop eller nått.

i går installerades kaminen. det blev så förbannat bra.