För en stund blir allt stilla. Han sjunger väldigt fint. Jag tittar på hans knappar, en av dom har ett överkryssat hakkors. Sedan tittar jag på hans smink och mumlar: "den här sången kan aldrig bli vår". Nästa station Stockholm södra. Han slutar sjunga och tittar med hundvalpsögon på mig. Dörrarna öppnas och just när jag kliver av hör jag ynglingen ta i för full hals: "LALLA LAA LABAMBA......."
http://www.youtube.com/watch?v=R9AXe6TQNpQ
Jag tänker att det bara är friskt att gå hem från stationen men ångrar mig. Det är snorkallt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar