lamporna är inköpta på clas ohlson
trotts smärtor lite här och där åkte jag, med lite hjälp till krickos kalas. pga. andra omständigheter än kalaset kändes det viktigt att komma. jag höll ut en stund. hade klätt mig fint för att jag inte skulle se lika eländig ut som jag var. för de andra som var där blev det säkert sent.
nu är det os för hela slanten. i dag har man haft ganska så vilda diskussioner om män och kvinnor hemma hos mig. jag har funderat en del de senaste dagarna. och att umgås med en drös småbarnsföräldrar ger mig bara mer och mer bekräftelse på hur saker och ting ligger till. jag har säkert inte rätt men jag har i alla fall dragit min egna slutsats och jag kommer resten av mitt liv slita som en galning för att aldrig, aldrig anpassa mig och mitt förhållande efter de yttre inflytanden, påverkanden och omständigheter som råder i vårt samhälle i dag och som har rådit i väldigt många år. varför är det så svårt att bryta trender? varför kan man inte bara bestämma sig för att "vi SKA INTE leva som våra förfäder". även om man säger (stolt) "vi lever i ett jämnställt förhållande" så syns det många gånger att så inte är fallet. jag vet inte hur många gånger jag, bara i går hörde dessa ord: "gå till mamma". gå till mamma? varför kan inte pappa? barnet går till pappa och ber om hjälp. pappa bara; "gå till mamma". jag kommer att bli hatad i min umgängeskretts. speciellt av papporna. men varje gång jag hädan efter hör "gå till mamma" ska jag säga i från. det är bekvämlighet, lathet och översitteri som är saken. jag har förstås inte dragit alla över en kant här. (alla män är inte så men en del dock.) det är där skon klämmer. jag föddes inte till en organisatör. jag har aldrig haft god fallenhet för just det. jag bara råkade hamna på ett jobb hos en av sveriges största arbetsgivare (och är så gott som uppvuxen i ett stall med mycket eget ansvar). där fick jag lära mig rubbet. om man satte en man i mina kläder och lät honom arbeta sig framåt på samma väg som mig skulle han få ett lika brett synfält, planeringshuvud och fixarskalle som mig. många män är lata. de vill inte ha skit jobb. de vill inte arbeta sig uppåt. de vill lyckas i sitt jobb på en gång. de vill att deras barn ska passera bebisstadiet snabbt som fan så att man kan göra roliga saker med dem på en gång. en pappaledig snubbe som jag känner vill inte åka till sälen bara ett par dagar med en annan pappa, en kompis utan barn och ett till litet barn för att "det é så jobbigt, så mycket styr och hon kan ju inte gå så mycket än". jo, visst pappalediga snubben. så jävla klart att det är skönare att stanna hemma när du ändå är pappaledig så att frugan kan lösa av dig när hon kommer hem. så att du kan gå ut och ta några öl med polarna. roa dig lite under pappaledigheten. du tror inte att det också blir roligt i sälen med 2 kompisar, 1 st 1 åring och din söta, snälla lilla unge. ni kan väl hjälpas åt. ni är ju 3. din sambo har suttit hemma själv i 10 månader. kanske inte helt själv alla dagar. visst har hon gjort grejer med nån kompis nån gång men slå ut det på 10 månader. slå ut det på 10 månader hur mycket skoj du har haft. det var ju inte du som ammade så du behövde ju inte vara med bebisen hela tiden.
nej. jag ska inte peka ut ett enskilt fall. jag skulle kunna rabbla upp en massa enskilda fall här som inte bara har med just små barn att göra utan med hur allt i hemmet fungerar. tar mig själv som exempel. i yngre år var jag ett jävla pucko. var sambo i 4 år. i 4 år var det jag som handlade hem allt som man behöver i ett hushåll. glömmer aldrig detta. jag bad snubben att köpa toapapper på vägen hem från jobbet. det blev en lång tystnad i telefonen. "men vi köper ju aldrig toapapper". va fan torkar du dig med i röven efter morgonbajset?, borde jag ha skrikit. jag sa bara "jo". i 4 år var vi sambos. jag är så jävla glad att jag gjorde slut. jag borde ha krävt honom på alla de pengar som jag själv, med mycket lägre lön la ut på mat som han åt, tandkräm, shampo, tvål och toapapper som han använde. vad gjorde han för sin högre lön då? han söp.
min senaste sambo undrar varför han inte fick "göra några misstag", vad han nu menade med misstag men svaret är ju enkelt. det är inte åkej. det som gäller i ett förhållande ska gälla för båda och inte en enskild. nu är det säkert någon som muttrar något om fallet norrpan. mmmmmm, jo, jag var kär, modig som få och nu inte längre lika föhandlingsbar.
den här är bra också:
han: jag ska laga mat
hon: bra, ta inte baconen bara för den är till carbonaran i veckan
han: då kan inte jag laga mat
hon: men jag kan ta kalkonbitarna i stället dådå
han: (öppnar och stänger kylskåpet) det finns ingen vitlök heller!
hon: det finns 2 hela
han: (öppnar och stänger kylskåpet. pressar en vitlöksklyfta. använder baconen som skulle ha varit till carbonaran)
kina gjorde en väldigt bra match mot usa i basketen. bra gjort kina. tacka mamma för det.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar