Stixande minnen som lava på Island

I kväll ska vi tacka av Mårten med en mumsig middag. Kvällen till ära har jag på mig ett par nyinköpta prickiga strumpbyxor. Jag har spanat på dom en längre tid hos hm och i går på vägen hem från jobbet slog jag till. Så klart ska jag ha de finaste och prickigaste strumpbyxorna på mig. Det är för mårtens skull. När jag i morse satte på mig de fina fina strumporna kom minnena rusande över mig som kokande lava från en vulkan på island. Strumpjävlarna stix.

När jag var väldigt liten, kanske 4-5 år skulle jag och min syster vara brudnäbbar på vår mosters bröllop. Mamma tvingade på oss gräddvita klänningar med rosa prickar och puffigga ärmar. Små blanka lackskor och strumpbyxor med prickar. vad jag hatade dessa strumpor. de stax som fan och jag minns att jag grät för att jag verkligen, verkligen inte ville ha dom på mig. min syster där emot älskade hela paketet. Med sitt kritvita hår yrde hon runt i kyrkan under ceremonin och fick till och med vår moster att sätta sig ner på golvet. Moster försvann där med ur bild när pappa filmade. Allt finns på bild. Min syster som yr runt, moster försvinner ur bild och den fruktansvärt dåliga sången. Moster hade en stor hatt på sig. Jag tyckte att den var ful. Min moster har gift sig en gång till efter det. Då fick hennes 2 årige son ha frack. Stackars han.

Prickiga strumpbyxor stix. så verkar det dessvärre vara. De må vara fina men de stix. Kommer nog inte ha dessa så ofta men i kväll ska jag ha det. För Mårtens skull och för att vi ska äta fint.