Det här är min mikro

Det här är min mikro Den har varit med ett tag. 11 år närmare bestämt. Jag minns det som i går när jag fick den. Det var på min 20 års dag. Jag bodde vid den tidpunkten tillsammans med en psykopat i Norge och skulle flyga hem till Sverige för att fira min födelsedag. Som jag såg fram emot det! Jag skulle få slippa den där galningen ett tag och förhoppningsvis så skulle jag få träffa min bästa kompis Åsa. Men när jag satt där på flygplanet så ropade de plötsligt ut att alla var tvungna att lämna planet. En truck hade kört in i vingen och planet kunde inte flyga. Hela den dagen tillbringades på flygplatsen i Oslo. Jag köpte 3 liter vodka, en himla samma godis och 2 par solglasögon 1 par med röda glas och ett par med gula glas. Jag betalade med matcheckarna som man fick som tröst. 6 timmar senare satt jag på ett nytt flyg som luktade rök och så fick man ingen mat. Framme på Arlanda fick jag springa runt och leta efter min väska som hade anlänt till Sverige för längesedan. Pappa mötte mig vid utgången och på parkeringen öppnade han bakluckan och visade den lilla vita mikron "Grattis på 20 årsdagen!".

Själva födelsedagsfirandet blev inte vad en liten 20 åring hade hoppats på. Alla släktingar satt tysta i soffan och åt av den frysta swartswaldtårtan som pappa hade fixat. Ingen sa ett knyst. Plötsligt så frågade min kusin: "Peter, var har du Maggan?" (Maggan var kvinnan som min far 1 år tidigare lämnat min mor för) var på min Mamma då får ett bryt och river ner gardinerna, tar min lilla syster under armen och rusar ut. Kalaset fortsätter sedan i sin tysthet. Min bästis Åsa kom aldrig. Hon skulle fira Julia i stället. Julia, jag och Maggan fyller år på samma dag. På kvällen åt jag en calzone och lyssnade på Yvonne.

Den här mikron har sedan dess fått vara med om 9 flyttar, en del fester, ett gäng älskare och 2 sambos men den snurrar på som ingenting har hänt. Den går som en klocka helt enkelt. Jag vet bara inte hur jag ska berätta för den att den snart ska bytas ut mot en yngre, platsbyggd förmåga. Att den inte längre kommer att ha en plats hos mig när det nya köket är klart. Att den inte längre passar in. I bland blixtrar den till medans den tinar något. Kanske är det av ilska för att den har något på känn. Kanske är 11 år, med tanke på blixtarna det sista året för en mikro Jag minns det som i går när min mamma rev ner gardinerna och jag tänkte att den där mikron får inte åka med tillbaks till Norge för fy vad jobbig den blir att kånka på när jag ska flytta hem igen.